Barn med neuropsykiatriska utmaningar och skolfrånvaro
Skrivet av: Katarina Alanko, docent, forskningsledare, Åbo Akademi
Det är överraskande få som empiriskt har studerat sambandet mellan oroväckande skolfrånvaro och neuropsykiatriska funktionsvarianter (NPF) hos barn och unga. Det är överraskande på grund av att erfarenheten från skolvärlden och behandlingsinstanser talar om en stark överrepresentation av elever med NPF bland elever med problematisk skolfrånvaro. Syftet med denna text är att beskriva tre studiers resultat och diskutera vadrespektive skolfrånvaro innebär för elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer.
De tre studierna som jag valt att presentera är studier där frågeställningen uttryckligen legat på sambandet mellan NPF och skolfrånvaro. Andra studier har ofta rapporterat om diagnoser som en bakgrundsfaktor eller fokuserat på skolavhopp (dropout), men de har inte uttryckligen studerat sambandet mellan NPF och skolfrånvaro. Två av studierna är en del av norska Ellen Munkhaugens doktorsavhandling, och den sista en studie utförd i England av Vaso Totsika och kolleger. Munkhaugens arbete är speciellt viktigt för att det markerar ett skifte inom forskning kring skolfrånvaroproblem, så att även elever med neuropsykiatriska utmaningar synliggörs inom forskningen om skolfrånvaro.
STUDIE 1: Munkhaugen fokuserade i sin doktorsavhandling på elever med autismspektrumsvårigheter (fortsättningsvis förkortat AS) och skolfrånvarobeteenden (school refusal behavior: SRB; Munkhaugen, 2018). Till dessa beteenden räknas inte enbart frånvaro från skolan, utan också bland annat närvaro med betydande stress eller ångest, ovilja och eventuella raseriutbrott på morgonen innan man ska iväg till skolan. Deltagarna bestod av elever i åldern 9–16, 78 som hade en AS diagnos och 127 som inte hade det. Munkhaugen fann att hos elever med AS var frånvarobeteende betydligt vanligare, oavsett om det rapporterats av lärare eller förälder. Lärarna skattade att 43 % i AS-gruppen jämfört med 7 % av kontrollgruppen uppvisade SRB en eller flera gånger under de föregående 20 dagarna. 59 % av eleverna med AS uppvisade SRB under minst 4 av de 20 (20 %) dagarna, medan ingen elev i kontrollgruppen uppvisade SRB mer än 3 dagar. I föräldraskattningen rapporterades att 53 % av elever med AS uppvisade SRB.
STUDIE 2: I följande studie jämförde Munkhaugen elever med AS, där en grupp elever uppvisade frånvaroproblem (n= 33) och den andra inte (n=29). De elever med både AS och skolfrånvaro bedömdes av föräldrarna att även ha svårare med sociala och exekutiva funktioner, samt emotionella svårigheter. Resultaten tyder på att frånvaro hos elever med en AS diagnos kan bli ett symptom för en komplex problembild, där flera olika problem samverkar och försvårar elevens situation. Utöver detta frågade Munkhaugen även föräldrar och lärare hur de bedömde lärarens kompetens att stödja elever med AS och om samarbetet mellan hem och skola. Lärarna bedömde sin kompetens högre än vad föräldrarna bedömde den, och skillnaden blev större ju mer skolfrånvarobeteenden eleven uppvisade. Munkhaugen lyfter fram behovet av stöd från utomstående insatser till samarbetet.
Munkhaugens studier avspeglar en realitet om familjers situation som inte alltid är synlig i skolan. Barn kan utrycka stark ovilja eller obehag att gå till skolan, framförallt på morgonen när man ska iväg. Denna ovilja och de relaterade negativa känslorna syns ofta hemma, medan eleven inte nödvändigtvis uttrycker dessa i skolan. För skolan kan det därför vara svårt att få tag på de skolfrånvarobeteenden som eleven visar hemma och en förståelse för situationen utvecklas kanske långsamt om överhuvudtaget. Det är tyvärr också ofta en tolkning från skolans sida, att frånvarobeteendena och svårigheterna att komma och att närvara i skolan beror på brister i föräldrarnas förmåga att stödja barnet till skolan. Skuldbeläggande är inte en effektiv strategi då man skapar förutsättningar för samarbete, istället behövs empati och förståelse för utmaningarna. Å andra sidan stämmer också det, att föräldrar ofta kan behöva stöd och hjälp i att hantera svåra situationer tex. på morgonen då eleven vägrar gå till skolan. Hur mycket kan och ska man pressa och kräva av eleven? Eller i ett scenario där föräldern vet att dagen för barnet kommer kantas av konflikter och misslyckanden i brist på anpassningar- ska man verkligen tvinga sitt barn till det?
STUDIE 3: Totsika och kolleger (2020) utförde en enkätstudie i England, i vilken 486 föräldrar till barn med en diagnos inom autismspektrumet ombads uppge orsaker till barnets skolfrånvaro. Av 23 möjliga dagar var den genomsnittliga frånvaron 5 dagar. Av frånvaron bestod 32 % av icke-problematisk frånvaro såsom läkarbesök, och 43 % av oroväckande frånvaro (mer än 10 % av tiden). Den vanligaste orsaken till frånvaro var skolvägran, 43%, medan skolinitierad frånvaro (exklusion) och föräldrainitierad frånvaro båda förklarade 9 % av frånvaron. Skolk var inte en orsak till frånvaro. I studien av Totsika mfl. är det mest slående att frånvaro initierad av skolan eller föräldrarna framstod så tydligt. Dessa två typer av frånvaro har det forskats relativt lite om och tex. hur vanliga de är, är inte klart. Skolinitierad frånvaro handlar om att skolan ber barnet stanna hemma då det tex. är utfärdsdagar, för att skolan inte kan tillgodose barnets behov då, eller då det är nationella prov, och skolan initierar barnets frånvaro just den dagen. Formuläret som användes, SNACK, är utformat i Australien, och i Totsikas studie använt i England. Det är oklart hur vanligt dylik frånvaro är i Skandinavien (men vi ska försöka ta reda på det). Föräldrainitierad frånvaro kan handla om att föräldern ger barnet en vilodag då hen bedömer att skolvardagen blir för belastande för barnet, eller då föräldern väljer att låta barnet stanna hemma för att tex. hjälpa till att sköta om syskon.
Avslutningsvis kan vi konstatera att den forskning kring NPF och skolfrånvaro som finns pekar ut ett antal brister och utmaningar. De utmaningar som berör skolan och närvaro i skolan kräver att nätverk kring barnet samlas för att fundera kring skolvardagen, så att också glädje och lyckanden är närvarande och stöd för kamratrelationer är tillräckligt. Kännedom om former av SRB och kopplingen till NPF ger oss ett utgångsläge där vi kan försöka möjliggöra en god skolvardag för alla elever.
Katarina Alanko, docent, forskningsledare, Åbo Akademi
Referenser:
Munkhaugen, E. K., Gjevik, E., Pripp, A. H., Sponheim, E., & Diseth, T. H. (2017). School refusal behaviour: Are children and adolescents with autism spectrum disorder at a higher risk? Research in Autism Spectrum Disorders, 41, 31-38. DOI: 10.1016/j.rasd.2017.07.001
https://www.duo.uio.no/handle/10852/61197
Munkhaugen, E. K., Torske, T., Gjevik, E., Nærland, T., Pripp, A. H., & Diseth, T. H. (2017). Individual characteristics of students with autism spectrum disorders and school refusal behavior. Autism, 1362361317748619. DOI: 10.1177/1362361317748619
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29241346/
Totsika, V., Hastings, R. P., Dutton, Y., Worsley, A., Melvin, G., Gray, K., Tonge, B., & Heyne, D. (2020). Types and correlates of school non-attendance in students with autism spectrum disorders. Autism, 24(7), 1639–1649. https://doi.org/10.1177/1362361320916967