Information för alla om neurominoriteter

Vissa människor är särskilt känsliga för miljömässiga stimuli. Detta beror ofta på att hjärnan hos personer som tillhör neurominoriteter fungerar annorlunda, vilket har en avgörande inverkan på deras förmåga att hantera omvärlden och rådande strukturer. Att leva som medlem i en neurominoritet innebär att leva i en värld som är utformad för majoriteten. Osynliga ramper behövs för att övervinna utmaningar som inte är synliga för andra.

Den neurodiversa gruppen omfattar ett brett spektrum av egenskaper och individuella styrkor. En person kan ha flera diagnoser eller egenskaper. Många av dessa är inte synliga för andra. De inkluderar avvikelser i sensorisk perception, såsom överkänslighet eller underkänslighet; koncentrationssvårigheter; problem med exekutiva funktioner och uppmärksamhet; tics; svårigheter att förstå sociala situationer och tolka ansiktsuttryck; problem med att förstå orsak och verkan samt svartvitt tänkande.

Personer inom neurominoriteten kan behöva vägledning och stöd i vardagen och sociala situationer, samt rehabilitering som påbörjas i god tid. Stöd behövs ofta särskilt under perioder av förändring, till exempel vid övergången till förskola, skola eller studier, när man blir självständig och börjar arbeta.

Det är nödvändigt att överväga om lagstiftningen är adekvat och om det endast är genomförandet som är ojämnt eller saknas inom vissa områden. Rehabilitering måste vara tillgänglig i rätt tid! Stödet måste vara tidsmässigt rätt och anpassat till individen. Det finns flera reglerande lagar: Lagen om funktionshinderservice, Lagen om grundläggande utbildning, Lagen om elev- och studerandevård, Hälso- och sjukvårdslagen, Socialvårdslagen, Lagen om stöd för närståendevård, Lagen om förvaltningsförfaranden och Diskrimineringslagen. Dessutom styr FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning starkt den nationella lagstiftningen och dess genomförande.

Hela familjen behöver information, hjälp och stöd, och många uppskattar även stöd från andra i liknande situationer. Att leva som medlem i en neurominoritet, eller som nära anhörig till en sådan person (kanske utan att själv vara medveten om att man också tillhör gruppen), är en av många livssituationer som är svåra att förstå för den som inte själv har upplevt dem.

Styrkor hos personer inom neurominoriteter

Genom hela mänsklighetens historia har mod och djärvhet varit nödvändiga egenskaper, liksom ett djupt engagemang i aktiviteter som jakt. Ingen egenskap är i sig god eller dålig; det beror på omgivningen.

Eftersom vi utsätts för fler stimuli idag kan hjärnan och sinnena hos neuro-minoriteter, såsom barn med sensorisk överkänslighet, bli överbelastade och utmattade. Studier visar att tonåringar med ADHD-symptom ofta har en bättre problemlösningsförmåga, inklusive observationsförmåga och förmågan att koppla ihop olika saker.

Många har styrkor inom områden som visuell bearbetning, musik eller datorer. Personer som tillhör neurominoriteten har ofta specialintressen (på finska kända som ekko). Att ägna sig åt sina ”ekko”-intressen kan minska stress och ge glädje.

Många personer inom neurospektrumet är mycket motiverade och kan lätt hamna i ett flow-tillstånd, där de blir starkt fokuserade då de är intresserade och motiverade av ett ämne. Andra exempel på styrkor är ärlighet, stark rättvisekänsla, kreativitet och empati.

Belastningskänslighet

Personer som tillhör neurominoriteten kan i högre grad än neurotypiska personer uppleva överstimulans eller överbelastning. Överbelastning kan i vissa fall leda till emotionella sammanbrott eller socialt tillbakadragande. Detta kan vara synligt för omgivningen (sk. meltdown eller shutdown). I själva verket släpper personen bara ut den överbelastning som hindrar funktionen. Ett starkt stöd från omgivningen och från personer i deras närhet är avgörande för att de ska kunna förutse och reglera sin stressnivå.

Personer som tillhör neurominoriteten upplever ofta nedsatt funktionsförmåga i stressiga situationer och har en långsammare återhämtning. Det är viktigt att på förhand lära sig känna igen tecken på stress, samt att minska på belastning och sensorisk överbelastning.

Det är viktigt att förstå att även om utmaningarna inte syns utåt, är de verkliga och utgör ett betydande hinder för funktionsförmågan.

Hur visar sig allt detta i vardagen?

Personer med neurospektrum har ofta svårt att anpassa sig till oväntade förändringar och kan ha utmaningar i att hantera besvikelser, överraskningar – och ibland till och med positiva sociala möten. De blir ofta överväldigade av starka sensoriska intryck, intensiv stimulans och krävande social interaktion. De kan också ha svårt att acceptera förändringar i sina välbekanta dagliga rutiner eller andra aspekter av sitt vardagsliv. Hos barn kan detta bli tydligt i daghemmet eller i skolan, särskilt vid frekventa personalbyten. Barnet vill i förväg veta vad som kommer att ske. Barnet vill ha sällskap, men kan samtidigt ha svårt att uppfylla sociala förväntningar.

En person med neurospektrum kan ha svårigheter med exekutiva funktioner. Detta visar sig till exempel genom svårigheter att planera och påbörja aktiviteter, samt utmaningar med intensivt arbete och uppföljning. Arbetsminnet kan också vara nedsatt. Skriftliga instruktioner är ofta till hjälp, eftersom de kan läsas pånytt. Det kan vara svårt att tolka ansiktsuttryck.

Yttre, synliga egenskaper inkluderar rastlöshet, impulsivitet, bristande självkontroll samt svårigheter med perception, kommunikation och förståelse. Koncentrationssvårigheterna kan också vara sådana att de inte är särskilt synliga för andra. Vi talar om ”dagdrömmare” som är förlorade i sina egna tankar utan att störa andra, till exempel i klassrummet, men ändå själva påverkas negativt eftersom de inte tillgodogör sig undervisningen.

Sociala regler kan vara knepiga: begreppet kontextblindhet används när en person inte förstår varför samma regel inte alltid gäller. Mänskliga samhällen har många oskrivna kontextberoende regler, och detta kan verka väldigt ologiskt. Denna färdighet måste övas i olika situationer.

De sociala färdigheterna kan vara begränsade och personen kan snabbt bli mentalt trött i sociala situationer. Varje medlem av en neurominoritet är en individ, så styrkor och utmaningar kan ta sig uttryck på mycket olika sätt och variera över tid; även dagliga humörsvängningar kan vara betydande.

Stödbehov

Eftersom många neurologiska utmaningar är osynliga för omgivningen, är det ofta svårt för personer i den drabbades närhet att förstå dem. Utomstående kan lätt anta att ett barns utmanande beteende beror på slapp uppfostran, eller på att man inte ställer tillräckligt höga krav på barnet. Så är dock inte fallet.

Denna skillnad beror på hjärnans struktur och är medfödd; det är ett annat sätt att uppfatta världen och har inget att göra med uppfostran. Ofta förvärrar den andra partens oflexibilitet bara problemet.